Han säger att jag låter som hans mamma och det kanske inte passade sig då, men när jag sedan handlar, planerar, plockar upp, kommer ihåg och påminner, då är det inga problem att jag får ta ansvar över honom. 

 Frågan är om jag inte passar med någon eller om jag inte passar med dig just nu. 

 Plötsligt har jag räknat. 

Räknat tid och räknat mående. Skulle vila på semestern men bara kalkylerar. Och proppar schemat fullt, och brister. Tror jag gråter för att jag inte hinner till. 

 Överraskningar är så läskiga när tryggheten är rubbad. 

 På sättet du sa ”oj…”

En sekund. En tvekan. En övertygelse om att jag visst är. För mycket för dig att hantera.