För ballongen exploderade i händerna på den vanaste av kirurger och det dödliga giftet spred sig i rummet. Genom att äta syret i luften expanderades giftet och började ta sig ann oss alla, ta sig vidare och snart erövra oss helt. Vi sprang med andan hållen och händerna för ansiktet, vi måste här ifrån. Kanske var det inbillningen men långt ner i lungorna kändes väggarna tunnare, hade giftet redan fått ett fäste? Med ena handen släppte jag ansiktet i förmån för mobilen. "Jag älskar er. Hälsa Pappa det också". Jag får inget svar.

När jag nästan är hemma ser jag genom tårfyllda ögon att smset är oskickat.