onsdag 1 september 2010

Nu påminns jag av det. Hur kan folk gå omkring utan att minnas? Utan att få ett känsloutbrott på allt som händer? Jag känner mig så utanför allt, trots att jag minns vad du sa i vredesutbrott, din dröm när du var liten, hur ditt ansiktsutryck såg ut sista dagen. Jag minns så mycket känslor att dom helt slagit ut mig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar