lyssnar på min sommarplaylist. Den är så sorglig. Jag är glad att han flyttade från den där lägenheten. Den drog ner honom, och den drog nästan med mig. Jag kan inte tänka på den där tiden, men jag antar att det finns en anledningen att jag tänker på den just precis nu. Lik som att jag tar upp det jobbiga precis när tiden är slut och jag ska gå.