Jag har fastnat i funderingar. Det är okej, för nyss kunde jag inte se att något var värt nåt över huvudtaget. Men nu låter jag tankarna spåna.

Gläds åt andra, för andra och av andra. Är inte det också mer än okej, jag som nyss trodde att relationer till andra människor var det svåraste som fanns och inte ens värt att prova, inte värt att äventyra.

Skrev en låt

Dreams, dreams, dreams are made for

making me feel so unuseful

but then again, its only in my head.