Jag är stark i mycket, klarat att hantera många grejer som inträffat i mitt liv.

En person sa till mig att han lovat sig själv att ta livet av sig före han börjat betyda något för någon. Kanske låter det stort och kanske låter det drastiskt, men som om jag inte kan förstå vad han menar. När man väl är fast i känslogrepp är det svårt att bara försvinna.

Hur kan jag bara försvinna för dig? Hur kan jag slutat betyda något. Hur kan jag leva vidare och veta att så många människor lämnat mig, att så många människor kommer lämna mig. Jag hatar känslogrepp, önskar jag inte kände så pass mycket angående människor, önskar det var lättare att låta det bero.

Önskar att jag inte skulle vara en sådan person som tydligen lätt glider bort från människors medvetna.

Jag är stark i mycket. Men jag klarar inte allt det här, det jävla spelet när det handlar om mänskliga relationer. Hur jag, den färglösa, bara suddas ut från andra parter. Hur jag, den färgfulla, dör lite varje gång det händer.