Jag säger något. Hon skrattar. Med mig.

Trots det är jag frånvarande för jag tror att i slutändan kommer alla människor få nog, leta sig vidare. "ibland måste det få ta tid för folk att se guldgruvan". Jag är den hon kallade guldgruvan. Dom sa även "10 utav 10" på hur bra jag var på mitt arbete. Ni förstår, jag är en bra person.

Och det är det som folk inser ibland och använder det goda jag kan ge dom tills dom tröttnar och lämnar mig använd kvar.

Därför är det så jävla jobbigt att det tar så lång tid att lära känna människor, för lagom till att jag fäst mig har dom ledsnat och lämnat mig.