utav bara helvete,
onsdag 26 september 2012
Jag hatar att jag kryper ihop och nästan viskar fram ett nej och att det försvinner i hans stora kram. För hur mycket det än är ett jävligt stort steg för mig räknas det inte. Det kanske bara var jag som hörde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Senaste inlägg
Äldre inlägg
Startsida
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar