När jag ser ut genom titthålet på dörren hör jag mitt hjärtslag eka i trappen, eller om det är dina steg som närmar sig, eller hjärtslagen... jag vet inte! Tur att jag bor högst upp så att pulsen hinner gå till max, strax innan din hand syns på trappräcket, hur du drar dig upp så huvudet blottas som om du föddes ur ett avgrundshål och växte till mer än bara hjärtslag.