lika mycket som jag är svart är jag beige. Totalt intetsägande what so over. totalt ointressant vad än han sa.
Minns hur det var då, när vi fanns. Hur jag alltid hade händerna lediga för sysselsättning fast jag la all fokus på dig. Det du sa.
Det var inte hans försvinnande som mördade min kreativitet. Det var inte hans existens som, för den delen, skapade min kreativitet heller.
Men jag närs av hat. Det vet vi.
Jävlar anamma. Frustration. osv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar