Min största hemlighet är att jag vet att det skulle gå bra. 

Men man kan inte vid första känslan av att något blivit bättre slänga sig ut och säga jag är frisk, det finns inget mer att jobba på, nu klarar jag allt. Men så säger hen: jag ser det du tänker att du inte vill visa, men det lyser så starkt och det ej går att ta miste, du är rädd för det men det finns där, du vågar inte hänge dig men du borde, man ser det så tydligt och det jag ser är något bra.

Eller så sa hen: det passar med dig. 

Övertolkande hjärna signerar ut.