Ibland blir inte sammanträffanden så tydliga som det var igår. När jag sträckte fram min hand sträckte du fram din. Smset löd: jag hittade dig inte och blev orolig. Min tanke var: du sårade mig då. 

Det var tystnad fast musiken gjorde att jag slogs ner. När jag blir glad kan jag inte hantera det, du vet att jag berättat att jag får dåligt samvete av att vara glad. Kan inte resa mig upp idag, kanske lite bakis också. 

Du kanske genuint frågar hur jag mår och om jag förändrats. Jag står med sårad hud, sträcker upp armarna och sjunger "nu kan du få mig så lätt". Förändrad, nej, snarare tillbaka till mitt 15åriga jag.