det finns ett ord; aldrig

börjar titta mig omkring och ser plötsligt hur hösten tar sig in. Träden har redan skiftat i färg och vindarna ger vattenpölarna vågor (ska jag segla bort på dom?). Jag tycker natten är mörk men alla pratar om fullmånen, det är antagligen därför jag inte bara imploderar (av känslor), utan även exploderar (av kreativitet).