När en inte orkar deltaga, kan en ligga inne under täcket och försöka tyda varje ord som tar sig in genom väggarna. 

"Bor hen fortfarande kvar?", sa någon men syftade inte på mig. Mig ser dom ju depressions-gå mellan a till b mellan varven. Eller hålla en kille i handen. Eller prata med gårdskatten. Eller säga hej och sedan skynda mig bort. Ibland vandra planlöst på natten. 

Men jag finns i periferin. En granne frågade hur det var med katten, en gång. "Vilken katt tänkte du på", frågade jag. Den du var Kattvakt åt för ett halvår sedan svarade han och jag visste inte vad jag skulle säga. Men det är så aktivt deltagande jag är i grannarnas liv. Inte alls alltså.