Tappar vi varandra nu

Det kan mycket väl vara ett fall

Kanske ett släpp

Jag vet inte vart vi står (jag står i kris) 

 Jag litar inte riktigt på att du ska välja rätt åt mig, tänker jag när han ringer och frågar om han ska köpa sallad till mig. 

Jag vet inte om jag litar på att jag väljer rått åt dig, tänkte jag innan biståndshandläggaren ringde och sa att jag gör ett Stort misstag. 

Dra åt helvete. 

Jag kan inte sörja utan att använda ord.

(Fast det är det jag gör)

Utsikten 

När allt ändå är natt 

Så jag minns hur han sa att han cyklade ner för den brantaste vägen. Fortare för varje kväll. Sedan släppa styret. Sist; blunda och släppa styret medan han for så jäkla snabbt ner för den bränta jävla vägen och Har du ingen vett i skallen?! frågade jag. 

Nu är jag gammal nog att fatta. Deprimerad nog att förstå. Min hjärna fantiserar om att köra ner för vägen, låter bilen styra sig själv lite. Det är fan inte äventyrslyst, det är olusten att bry sig.