När man nånstans inser att; sambandet får inte vara mer än ett sammanträffande.

Livet, när ska vi bli sams? När ska vi förstå varandra och acceptera varandra som olika men ändock vänner? Jag är ett menlöst frågetecken utan mod att ifrågasätta dig. Trots att jag hela tiden undrar hur man gör, undrar över min existens, undrar när allt kommer bli bättre.

Vi måste tro att vägen dit är värt det, värt all kraft och all möda. Vi, du och jag, min vän. Du ger mig kloka, insiktsfulla meningar. Att gå igenom den tuffa världen med nån, är värt all kraft och all möda. Och någon gång blir livet vän med oss. Hur skulle livet inte kunna bli det, vi som är så bra?