En gång minns jag hur jag tittade ut genom fönstret. Det satt en pojke i ett träd och var förtvivlad, mamman stod nedanför och försökte få ner honom. Han tänkte hoppa, ville inte leva längre.

Jag har en stege alldeles utanför mitt fönster. Brukar kolla ut genom det fönstret och känna hur det känns att falla, fast jag inte faller. Skulle hellre dö av naturen än av en jävla stålstege och en grushög.