Ungefär i samma veva som jag försökte dö fick min mormor cancer. Nu kämpar hon tappert och starkt och all lycka önskar jag henne.

Det är tabu att tänka såhär: vi går tillsammans hon och jag. Kanske är det inte bara ett sammanträffande att jag mår sämre nu heller. Jag vet att det inte är en sammanträffande pga vad jag ser, vad vi pratar om. Jag tänker stötta mormor, men kanske är det meningen att jag ska följa henne också.

Ännu mer tabu: Jag vill inte dö före mormor. Jag får fan i mig inte dö före mormor.