Nu kom åskan, nu kom åskan!

Det är mitt namn som ekar mellan bergen när det mullrar som värst. Förstår inte att folk ser åskan som något dåligt, den släpper bara på spänningen vi har emellan oss. Som när jag sa att jag inte mår bra av dig, då försvann det vi någonsin haft.
(det var jag som vår åskan i vår relation)

Att himlen gör uppror är väl inte konstigt när känslorna spricker inombords.