Kanske är det jag behöver att komma ut, träffa vänner, vara synlig, låtsas leva. Men efter idag, jag känner självhatet när jag går där ute, fast jag tränat att ej göra det ber jag om ursäkt för min existens. Gör mig osynlig trots att alla anser mig udda, ful, konstig. Sådant. Jag kan inte resa ensam med mig själv till ett ställe där jag inte kan gömma mig i trygghet för den jag är. Kanske är det inte rätt tid, rätt plats just nu. Kanske är detta början på en förändring.